Antihumanism och Avelshat - Om att för en stund tillåta sig själv att vara en bitter, materialistisk och lesbisk feminist. Och njuta av det.
Istället för att fånga dagen, självförverkliga mig själv eller kanske läsa Sarte har jag istället utvecklat ett avelshat, något som mitt tittande på Rosemary´s Babty bara eldade på. Såg filmen för första gången igårkväll och den som säger att filmen handlar om kvinnlig hysteri är patriarkal och har FEL. That´s right, you heard me! Jag har lockat fram den bittra och materialistiska flatfeministen i mig.
Självklart/utan tvivel/naturligtvis är filmen en allegori över kvinnors situation i den heterosexuella tvåsamhetens bojor, där kvinnor är dömda till att inte ens få vara med på kapitalismens produktionsförhållandekartan utan istället förpassas till den reproduktiva hålan kallad "Hemmet" och bördan kallad "Mödraskap". Uppenbarligen till och med och när det handlar om Djävulens barn. Alla andra sorters läsningar av filmen är en form av FALSKT medvetande.
Vad vi måste se till att ordna nu är statligt kontrollerad föräldraskap. Reproduktion ska förbjudas. Endast i extremt enstaka fall kan det tillåtas men då vill jag att det ska införas en föräldralicens som man måste ansöka om för att få reproducera sig. Speciellt om du är heterosexuell, eftersom det då är större risk att du uppfostrar barnen på ett heteronormativt sätt. Man ska noggrannt behöva motivera på vilket grunder man vill reproducera sig och JAG är den som ska formulera de former av kunskapstest som man måste klara.
Gott nytt år!!
Feministiskt självförsvar i statsvetenskapliga korridorer del. 2
Sen det ögonblicket har jag övervägt att fråga honom vad han egentligen lägger i begreppet "genus" när han använder det, men jag har faktiskt inte vågat. Jag har ju för något år sen lämnat över den pedagogiska och retoriska stafettpinnen till jämställdhetsfeministerna. Samtidigt kan jag inte riktigt överge min besatthet över att försöka bli "den ultimata Retoriska Feministen". Och om vi ska vara helt ärliga så vet vi ju att en genusvetares öde trots allt är att jobba som jämställdhetskonsult för företag och prata om "Kvinnor, Män och Makt" för döva öron.
Jag - en framtida (butlersk) lacanian
Ett steg närme det ödet kom jag hur som helst igår då jag tillsammans med en vän gick på det första öppna semiariumet i en hel serie på Lunds Universitet som sträcker sig ändå in en bit på vårterminen. "The Seminars of Lacan" heter den passande nog. Och inte nog med att jag kommer få min dos Zizek och att jag kommer få min dos Sartre och att jag kommer få min dos Foucault, jag kommer också att få en dos av Francis Bacon! Den 3: mars kommer man nämligen gå igenom Lacans tankar kring "Subjektet", drömmar och våld och koppla samman det med en läsning av Bacon och hans konstverk! Jag överväger starkt att betala en tur och retur resa till Malmö bara för det (det blir ju till att åka tillbaka till Sthlm efter jul).
Självklart kommer jag läsa gubben med genusglasögonen, inte minst eftersom det var genom Judith Butler som jag kom i kontakt med honom. Allt annat vore en brist på systerlighet. Elisabeth Grosz ska vara en bra start för kritiska feministiska läsningar av Lacan har jag hört.
Två psykoanalytiska fenomen som jag funderar på för tillfället är:
1. Det performativa ögonblicket då ett barn kommer ut inför sina föräldrar och berättar att den är en HBT-person.
Min tes som jag bollar med är att föräldrar speglar sig i sitt/sina barn samtidigt som "det Realla Barnet" aldrig kan nås. Så med andra ord är det endast "det Symboliska Barnet" som föräldrar uppfattar och speglar sig i, utifrån heteronormativa utgångspunkter. Detta får i sin tur konskvenser för hur barnet bokstavligt talat förvandlas framför föräldrarnas ögon vid det performativa ögonblicket och förflyttas till diskursens utkanter. Om det stämmer borde vi i sådana fall kunna tala om hur alla barn och deras existensberättigande endast är "temporära"/"temporärt" under den ständigt tvingande och obligatoriska heterosexualiteten.
2. Det förkastande/nedvärderande av ens (sociala) ålder som uppstår då en person anammar och iscensätter "vuxenhet".
Det måste ju ha något med den (pre)oidipala fasen att göra, eller? Och det måste psykoanalytiker med största sannolikhet ha sagt någonting om. Men som sagt, än är jag fortfarande endast i min XXXXXX:a fas då det kommer till orienteringen i psykoanalys.
Imorgon ska jag dricka dricka kaffe med Leif, han har minst en Lacan-bok vet jag...
Den moraliska plikten att se positivt på sin omvärld
"Har införskaffat ett gameboy, fått en gym-instruktör som menar att "det finns hopp" om min kropp, igår fick jag fem yatzy under en och samma spelomgång och nu senast en hångeldate som bör av stapeln imorrn klockan 17.00 vid Stortorget!
Gyminstruktören visade sig vara en muskelbjörn vid namn Mattias och han började med att föreslå att vi skulle slå oss ner i soffan som fanns i gymmet. Med ena foten uppdragen i soffan och huvudet villandes i ena handflatan satte han sig i en avslappnad ”Jag-vill-veta-hur-du-tänker-kring-din-kropp,-träning-och-framtid-pose”. Själv förvandlades jag till en blyg liten skolflicka som hade en dålig relation till sin kropp. Men jag lyckades intervallvis ta mig ur det och framstå som någorlunda sund. Han var saklig och jag lyckades få oss att jämföra handleder. Hans ena handled var som båda mina x3. Han var till och med lite socialkonstruktivistisk när han sa: 'Visserligen spelar gener in lite men det handlar ju också om att jag har tränat hela mitt liv till skillnad från dig och därför har min benstomme växt till sig extra mycket.'!" Och mina tankar for iväg till Connells teoretiserande kring "kroppsreflekterande praktiker".
Jag vet inte hur många gånger jag har intalat mig själv det här nu, men jag försöker igen:
Bye, bye "poststrukturalistisk apati" och "självdestruktiv relativism", i höst ska jag locka fram humanisten i mig!
"Reno 911!" Synopsis, "Strategies from the North" del 1.
Idag var det visst dags igen. Jag har ägnat större delen av eftermiddagen åt att först försöka hitta ett telefonnummer till Comedy Central. Efter en stund googlande fick jag tag på ett nummer till deras kontor i New York (adressen är "Broadway"!). När jag väl kom fram svarar en uttråkade receptionist slött: "Comedy Central." och jag håller på att skita ner mig av nervositet. Hon kopplar mig sen till någon konstig telefonsvarare så efter att jag ringt upp igen ger hon mig numret till deras kontor i LA där serien spelas in. Och oj, vilken krånglig telefonsvarare de hade och oj vilken dålig engelska jag fick till när de faktiskt svarade.
Hur som helst så har jag nu fått kontakt med en person som heter Debbie som sa att hon skulle ringa "Reno911!":s agent åt mig och fråga hur jag ska gå till väga. Jag har nu bitit på naglar i fem timmar sen samtalet avslutades.
Vad håller jag på med! Jag ska ju läsa om variabler, enheter och enhetsvärden till tentan som ska in elva nu på fredag!!
Här är hur som helst första delen av min idé (som kan vara lite för intern om man inte har följt serien):
Strategies from up North
The leaders “from above” have gotten to many reports of discrimination in the Reno Sheriff´s Departmenten Squad” and tries to once and for all make it a workplace free from harassments. To make this happen they´ve hired nordic queerfeminist strategist from Sweden,“Ingar Sandström”, who comes to town and takes on the Reno Sherrifs Department Squad!
She/he offers the department an antioppresive workplace where ideas of individual freedom and possibilities is assured to become a reality. This has some unsuspected consequences, not just for the squad itself but also for the rest of the citizens in Reno.
At first “Mr./Ms. Sandström” thinks it´s a dead end trying to save the officers from racial, sexist, and heteronormative discrimination. The squads internal talk about Jim Dangle:s “faggot ways”, black peoples genetic habbit of starting a fight, jewconspiracys stopping the department from getting their popcorn machine and so on is hailing as usual. But bit by bit “Mr./Ms. Sandström” succeeds in enlightening the force about the true horrors of their everday life and how to change it for the better.
The following descriptions consists of some of the methods “Mr./Ms. Sandström” uses that escalate and at the end chrashes. What once was a police squad that at least thought they where doing their job right soon turns into what you would only call a “cult”.
The Feminist Bootcamp and the Return of the White and Pink Officers Outfits
“Mr./Ms. Sandström” starts by guiding the force through a brief but hardcore trip of the ideas of feminism. All the way from womens right to vote, issues concerning men´s sexualized violence against women and half-the salery issues to todays thoughts about heterosexuality as a norm and societys neglection of the black, lesbian, crippled, workling class women´s experiences. The first concrete way of making diffrence in the everday lives of the officers, “Mr./Ms. Sandström” re-uses the white and pink outifts the squads been using before. But since the color white symbolises the white man´s opression over the rest of the people “Mr./Ms. Sandström” decides to change the colours from white/pink to black/pink where the black colour stands for black voices and the pink for queer voices finally getting heard in Reno.
Raineesha´s Hood
There´s a change in leadership in the force. Even though Dangle is “the only gay in the village” in the police force and therefore should be in a position of power (leutanent) he´s not the only one who´s opressed. And most importantly; he´s not the one who´s the most oppressed in the squad, RaineeshaWilliams is. Therefore Raineesha get´s the leutanent position and gets hybris. Of course Raineesha couldn´t be more satisfied with the situation now that her “love-slapping-the-men-techniques” suddenly gets legitimate:
“Guess who´s got the keys to the candy storage now, huh!?”
“Guess who´s gonna crack som “old friends” nuts now, huh!?”
“That´s right! Miss Raineesha Williams! Holla´! Hah!”
Trudy as a Radical Feminist
Since Trudy always has been the insecure and bullied one, not the least by men, she gets real attached to the ideas of radical feminism, a way of finally get the feeling of being a part of a community, a community spelled “sisterhood”. At first she almost falls in love with “Mr./Ms. Sandström” but is informed by “Mr./Ms. Sandström” hemself that desire to a person who passes as a dude is only the way of patriarchal structures to lure her in line unless you´re a homosexual- or transman. Of course Trudy is enlightened by this real fast and instead she shaves her head and lets the bushes under her arms grow a bit more than usual (quite the opposite to her transformation during the time she met officer Dwayne Hernandez). Since she now knows that mens violence aganist women is the single most important question she starts out by avengening all of the men in the past who in some way have been bad to her. She starts out with Dangle, and works here way through Reno.
She will also only talk to the girls in the squad, that she now refers to as her “sisters” in her “lesbian continuum”.Usch för ”Självförverkligandet”!
Mitt bland alla min ”borde:n” är en sak klar. Det räcker inte med att födas till den här världen, du måste självförverkliga dig själv också. Med andra ord:
”Man föds inte till en framgångsrik samhällsmedlem med tjugofemtusen och uppåt i månadslön, man blir det.”. Det är 2000-talets nyliberala optimism om att allt är möjligt bara du lägger manken till, där premissen är att du faktiskt borde känna ett behov av att åstadkomma något med ditt liv.
Självklart är det inget fel med ambitioner, men problem uppstår när dem ambitionerna blir så fruktansvärt individcentrerade/fixerade. För risken lurar alltid bakom hörnet att man då blir den där som sitter i morgonsofforna på tv och säger saker i stil med:
”Du nämnde ordet ’makt’ där, kan du förklara det ordet för mig för jag förstår inte vad det betyder.”
eller:
”Förlåt, vad sa du för något? Sa du något om ”solidaritet”? Jag hörde inte vad du sa för jag försöker få ihop mitt livspussel.”
Som min vän Maria en gång sagt: ”Varför måste man hela tiden ha en j-vla massa ambitioner med sitt liv! Tänk om man inte har några ambitioner? Vad händer då?”
I mitt fall har det lett till att jag på en lördagskväll försöker ta igen fem veckors studier med en chipspåse i ena handen och kursboken ”Metodpraktikan - Konsten att Studera Samhälle, Individ och Marknad” i den andra.
Ljuset i mörkret för min del ikväll är väl att det än så länge inte har gått så pass långt som till kombinationen Guldnougat och fosterställning.
Bokmässan 2008
Premissen här är förstås att genusvetenskap utgörs av "solidarisk kunskap" (som Tiina Rosenberg också påpekade sju gånger på tio minuter under ett panelsamtal på mässan). Dvs att kunskap/litteratur inte behöver fokusera på kön/genus för att anses genusvetenskapligt relevant, utan snarare kan/bör handla om övergripande normkritiska och anitdiskriminerande ambitioner. Enjoy!
- Årsprenumeration på Bang
- Årsprenumeration på Arena
- Medlemskap i "Djurens Rätt"
- Ett ex av tidskriften "Genus"
- Foucault - "Vansinnets historia under den klassiska epoken"
- Louis Althusser - "Filosofi från proletär klassståndpunkt"
- Johan Hilton - "No teers for queers"
- Jennie Dielemans - "Välkommen till Paradiset"
Kombosubjektet "Naomi" med träningshybris och utan benhinneinflammation
Det känns oroväckande tomt i lägenheten sen min kombo Naomi flyttade till Kanada imorse. Det ekar från och med nu när man pratar i lägenheten.
Kommer sakna crip theory/genus/queer-diskussionerna som slutade med att vi försökte förklara hur vår lägenhet interpellerade oss som limbosubjekt då enda platsen att hänga upp våra tvättade kläder på var i dörrkarmen mellan köket och hallen. Eller varje gång Naomi fick träningshybris och behövde intalas att det är "onaturligt" och "onormalt" för kroppen att utsättas fär träning varje dag, varpå hon kontrade med något i stil med:
”För lite träning kan ge benhinneinflammation. Men såna sjuka och onaturliga tillstånd förespråkar väl du din queera jävel. Så då kan ju du sitta där med din benhinneinflammation och känna dig subversiv, gör det.”
Freudiansk (genus)felsägning
"Amen hon är typ en sån person som skulle välja män framför queerfeminismen."
Nöjd!
Med tanke på hur många och bra och nyttiga saker jag fick gjort igår kan idag inte bli något annat än en blek kopia av gårdagen. Så det enda jag kan göra idag är att förtränga nuet, fortsätta känna mig fantastiskt nöjd över mig själv och mina initiativtaganden samt lista dem för allmän beskådan (Hej ni fyra fantastiska personer som läser min blogg!):
1. Jag bestämde mig för att gå upp extra tidigt eftersom jag natten till igår upptäckte att en av mina kurslitteraturböcker äntligen blivit tillgänglig på ett bibliotek (samtliga ex i södra Sverige har varit utlånade sen kursstarten). Så klockan 9.00 stod jag utanför bilioteksportarna tillsammans med 25 andra personer och lyckas komma in först och få tag på det enda lediga ex:et!
2. Jag fyllde i CSN-blanketter för studiebidrag!
3. Jag ringde ett samtal och frågade om utformande av en faktura till en artikel jag skrev för nästan ett halvår sen. Skrev ihop fakturan, skickade fakturan!
4. Jag skrev ett mail till min framtida förvaltningskursledare/uppsatshandledare och frågade om det var möjligt att få skriva om mitt förberedda ämne (Läroplaners funktion och implementering utifrån Althusser:s interpellationsbegrepp!) även om det visar sig att ingen vill skriva med mig om det! (Bakgrunden här är att det är "två och två" som gäller vid uppsatsskrivandet.)
5. Jag tvättade ALL min tvätt (ända sen jag kom tillbaka till Malmö i slutet av augusti så har båda tvättmaskinerna i tvättstugan varit trasiga.)!
6. Jag städade HELA lägenheten (dammsugning plus bonande av golv.)!
7. Sist men inte minst , och det är här som blogginlägget blir genusvetenskapligt relevant vilket ju är ett kriterie för alla mina blogginlägg, stöttade jag min vän Kristofer med orden; "
Du är en stark och självständig kvinna Kristofer, vi behöver inte män. Glöm inte att det lesbiska kontinuumet alltid finns där för dig!"!
Feministiskt självförsvar i statsvetenskapliga korridorer
Men så var det det där med att framstå som respektabel också, speciellt såhär i startgroparna av terminen. Nä, istället blir jag bitter, men bara lite. För jag har ju faktiskt officiellt sett slutat att vara bitter. Yepp, du hörde rätt, ingen mera bitterhet, inget mera (människo)förakt. Sen den 27:e maj för att vara precis. Vad som utlöste det hela är fortfarande ett mysterium. Nu för tiden är istället "positivitet" vårat ledord och "kärlek" vår Gud!
Men jag skulle fortfarande aldrig använda ordet "livsbejakande". Av någon anledning känns det fortfarande som ett slag i ansiktet varje gång någon använder det.
Min (biologiska) (plast)mor
Det kan sägas vara slutsatsen i min artikel skriven för Arenas senaste nummer. Köp, läs och kritisera den. Det ska jag göra i alla fall!
Personligt påhopp/feministisk analys?
"Han kan alla namnen på kvinnorna med väskorna, det är ju det som är så sjukt jävla äckligt!" (Min syster om Martin Timells arbetsinsats i Deal or no Deal)
Naomi replikerar: "Vore det inte ännu äckligare om han bara tilltalade dem som siffrorna på deras väskor?"
Maria Abrahamssons fallos i en Friskis och Svettis-bassäng
Gårdagen började med att jag drömde om att någon ropade "Johan?" och "Bögen?" om vartannat. Jag upptäckte tillslut att det inte alls var en dröm utan min kombo Naomi som blivit rastlös på morgonkvisten och försökte väcka mig. Dagsplanen var nämligen att vi skulle utnyttja våra nya Friskis och Svettis-kort och bada inne i stan, vilket vi också så småningom gjorde. När Naomi doppat huvudet under vatten ytan, kommit upp igen och dragit sitt blonda hår bakåt skrattade vi tillsammans åt att hon såg ut som Maria Abrahamsson. Det var kul fram tills att Naomi började leka att hon var Maria Abrahamssons fallos genom att börja slå mig i huvudet med en snabelformad flytkudde. Hela situationen blev plötsligt så obehaglig att jag var tvungen att gå upp ur bassängen och försöka svälja tillbaka några kväljningar.
(En brasklapp i sammanhanget: Det kan ha varit så att mina kväljningar inte nödvändigtvis berodde på situationen som uppstod utan att jag råkat svälja lite av den enorma mängden barnkiss som förlorat sin gula färg av den enorma mängden klor i bassängen.)
Kan män vara roliga?
Men det finns undantag. Ett sånt undantag är bandet Paper som uteslutande består av män. (En av bandmedlemmarna vet jag till och med identifierar sig som en vit heteroman som spelar funk.)
Här är ett exempel på hur man kan kombinera bisexualitets/monster- och asexualitetsteori i en och samma låttext på sju enkla rader:
Why don´t you try i with him!
Why don´t you try it with her!
Why don´t you try it with BOTH!
Why don´t you try it alone!
ALONE!!
ALONE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
ALOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOONE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ett hurra till Paper och deras nya skiva "An Object"!