genusskadad

Det tog en hel dag men nu har jag en någorlunda bra överblick över min framtid:

- C-uppsats i genusvetenskap
- Distanskursen "Perspektiv på queer/sexualitet i skolan" från Umeå Universitet
- Helgkneg
- Queerpedagogikstudiecirkel
- Queerfeministisk cyberpunkvideokvällar
- VB/EuroPride 2008-planering
- Träffa vänner i Malmö
- Innebandy-korpen

På min teori och metod-kurs som jag avslutade för några veckor sen fick vi lära oss att koda text, eller mer precist intervjuer. Boken som vi hade som underlag hette Intervjumetodik. (Läs den inte, på allvar. Jag grät mig själv tills sömns minst två gånger under tentaveckan och kan ha skrikit något om att "Alla på bokförlaget Studentlitteratur borde interneras!" i sömnen. )
   Vad man lärde sig därifrån som är bra är hur man kan utifrån ett råmaterial få fram slutsatser. Detta ska man göra genom att se på generella mönster i texten. Om man skulle testa detta på min fint ihopsnickrade höstlista här ovan så är väl det första stickordet jag kan komma på "inskränkthet" men också "anomali". Att använda "anomali" kanske ter sig lite motsägelsefullt när det gäller att hitta generella mönster men eftersom jag skullle vilja benämna mig som en slav under poststrukturalismen så menar jag att att även inte hitta ett mönster är ett mönster vilket omvandlar ordet "anomali":s semantiska innebörd. Därför kan jag i förlängningen påstå att vilket ord kan betyda vad som helst, om jag vill. (Ja, det räknas som vetenskap!)

Den anomali som jag tänker på är den sista punkten "Innebandy-korpen". Det queera läckaget med mitt innebandyteam (yepp, jag kan säga MITT nu och ja, vi är ett team) är att vi till skillnad från de andra Korpenlagen, som bara har matchande tröja och shorts, även har matchande strumpor. Som ett ytterliggare queert läckage tänker jag förslå att vi istället för "Kom igen nu gubbar!" ska skrika "Kom igen nu bögjävlar!". Då får vi in både subversiva performativa handlingar för att tala Butlerska genom att avnaturalisera homofoba stämningar i maskulina sportsammanhang plus att det förvirrar motståndarna så mycket att mitt lags målchanser ökar, vilket behövs om jag ska uttrycka mig milt.

"För Wittig tjänar könets binära inskräkning reproduktiva syften i ett tvingande heterosexuellt system; emellanåt hävdar hon att den tvingande heterosexualitetens detronisering kommer att medföra att den från könets bojor befriade "personen" blir verkligt mänsklig. I andra sammanhang för hon fram tanken att ett ymnigt och expanderande icke-fallogocentriskt erotiskt system kommer att upplösa illusionerna om kön, genus och identitet. Andra textställen tycks framställa "den lesbiska kvinnan" som ett tredje genus, som ser ut att kunna överskrida den binära inskränkningen av könet som det tvingande heterosexuella systemet påbjuder. I sitt försvar för det "kognitiva subjektet" tycks Wittig inte ha någon metafysisk invändning mot hegemoniska former av beteckning eller representation; med sjävbestämmmandet som attribut framstår subjeketet som det existentiella valets aktör, återupprättad under beteckningen lesbisk: "de individuella subjektens ankomst förutsätter att könskategorierna förintas...det lesbiska projektet är det enda jag känner till som överskrider könskategorierna."

- GT s. 71

Jag älskar när feminister sätter den intellektuella ribban och därigenom indirekt ställer krav, speciellt om de är lesbianer! Om det inte vore för min asexualitet så skulle jag utan tvekan benämna det här citatet som en radikalfeministisk orgasm för min del. Jag har ju grunnat mycket på det där med hur och vad jag ska beteckna mig själv eftersom min åtrå inte är klassiskt riktad mot en annan människa (än mindre mot motsatt kön) utan där jag tänder på själva genusvetenskapen i sig. På frågan för några år sen svarade en vän att jag skulle kalla mig för "jämställdhetsrunkare" vilket jag snabbt anammade, framförallt för att det lät så komiskt grabbigt. Men efter att ha läst 60 poäng genusvetenskap och lärt mig att jämställdhetspolitiken i grunden alltid är mer eller mindre heteronormativ har jag kommit till ett vägskäl. Varken "asexuell" eller "genuskadad" lycka fånga in den form av erotiska spänning som skapas i mitt möte med min genuslitteratur som jag  väljer att läsa som godnattsagor.

Det är ju helt klart någon form av fetisch om vi följer bokstavsdefinitionen på Wikipedia.org:

"Sexuell fetischism innebär sexuell åtrå av ett föremål eller en kroppsdel som normalt inte uppfattas som upphetsande, och har i strikt mening inte med identifikation med föremålet eller rollekar att göra. Det är klassat som en parafili i de internationella handböckerna för psykiatrisk diagnos, DSM-IV och ICD-10. För att betraktas som en parafili måste fetischen vara en nödvändig förutsättning för sexuell upphetsning. Fetischism betraktas som en mild psykisk avvikelse, eftersom endast den enskilde själv påverkas direkt av den."

Lägg märke till hur "fetischism betraktas som en mild psykisk avvikelse" som ju i det här fallet faktiskt lyckas fånga upp min genusskadighet på ett bra sett. Huruvida denna pysiska avvikelse endast påverkas av den enskilde direkt är i och för sig nog inget som jag håller med om. Ända sen min lockelse till genuslitteratur började har hela min omgivning, framförallt min familj, förvandlats till en enda stor interaktiv etnologisk fältstudie redo att dissikeras in i minst lilla (genus)detalj.
Kanske får jag nöja mig med det här som försök att ringa in min avvikande åtrå. Derrida skrattar väl en rakt upp i ansiktet just nu i och med att jag ens försöker.

Efter att ha simultan-facebook:at över telefon med varandra och sett på ett filmklipp där några japanska män försöker hoppa genom klossar utan att hamna i en vattengrop kom Jessica (syrran) och jag in på gamla grundskolekompisar. Vi hittade båda två ett hemskt mönster kring vilka personer vi valt att umgås med, nämligen "Översittar-fjortisen" som försöker spela vuxen.

Första exemplet:

"Johan, vin är livet."

Här kan vi se en manifestation kring hur vuxet man har börjat bete sig där vindrickande är en markör för mognad. Där det till och med gått så långt att "vin är livet.". Jag visste visserligen från början att personen i fråga löpte stor risk att bli vintantsalkis som smuttar lite för stora smuttar lite för ofta men att komma och försöka iscensätta det vid 18-års ålder? Jag vet inte riktigt..frågar du mig så menar jag att man är dömd att reduceras till ett Maria Pol-offer ända tills man fyllt 27.

För Jessica började det med en dåvarande rid"kompis" som precis skaffat sig en pojkvän och ville manifestera hur hon lyckats ta ett steg upp på vuxenhetstrappan (något som vittnar om vilka ytterliggare vidriga konsekvenser den obligatoriska heterosexualiteten kan få för tjejsgruppsdynamiken-från-helvetet);

"Jessica, efter hästarna kommer killarna."

Här ville rid"kompisen" alltså visa på hur det finns en uppdelning mellan hästar och killar, manifestera hur hon satt inne på en erfarenhet som Jessica inte gjorde (att ha en pojkvän) och hur relationer med killar är mer värt än relationer med hästar.
(Här vill jag också uppmärksamma er på det queera läckaget där en del i processen att göra sig till flicka för att sen gå vidare till och bli kvinna inte bara innefattar en obligatorisk heterosexualiatet , dvs för att räknas som en riktig flicka måste man ha relationer med män, utan att det även innefattar relationer med hästar.)

Nästa citat är vid det här laget en klassiker i översitteri, tydligt kopplad till tjejgruppsdynamiken-från-helvetet:

"Jessica, du är den enda i klassen som inte har fått bröst."

Det här citatet kan kanske vid en första anblick framstå som ett simpelt konstaterande; "Det finns en i klassen som inte har fått bröst än, och det är du."
Men nej.

Och så det sista citatet, som fortfarande får det att svida till lite i hjärtat på en när man kommer och tänka på det:

"Johan, jag har ringt VARENDA EN i hela Enskede. Asså jag skämtar inte, ALLA är bortresta på typ solsemester på Öland. Har du lust att hitta på nått?"

Det här citatet har kanske inte har så mycket med en påstådd vuxenhet att göra, det var mest bara jävligt taskigt sagt.

Som du kanske har märkt tycker jag om alla former av fyndigheter. Jag tror till och med att jag vid ett tillfälle uttryckt det som; "Om det inte är fyndigt, är det inte värt att läsa." för min litteraturvetarvän Kristofer varvid hans öron bokstavligt talat fälldes inåt.
Hur som helst, det finns en (genus)fyndighet med denna bloggs namn som jag upptäckt är helt ofrivillig från min sida.

Den fantastiska amerikanska feministen och filosofen Judith Butler har förklarat hur det kommer sig att vissa framstår som normala och varför vissa framstår som onormala genom sitt begrepp "Den heterosexuella matrisen" på bla följande sätt i sin banbrytande bok Gender Trouble:

"'Begripliga genus' är de som upprättar och upprätthåller en viss koherens och kontinuitet mellan kön, genus begär och sexuellt beteende. Med andra ord är diskontinuitetens och inkoherensens spektra, som endast är tänkbar i relation till rådande normer för kontinuitet och koherens, alltid såväl förbjudna som skapade av just de lagar som försöker etablera kausala och expressiva förbindelser mellan biologiskt kön, kulturellt konstituerat genus, och bådaderas 'uttryck' eller 'verkan' när det sexuella begäret yttrar sig i sexuella handlingar."

- Gender Trouble s. 68-69

i ett annat sammhang förklarar hon också:

"Hot mot heterosexualiteten blir således hot mot genus självt. Att den heterosexuella matrisen påverkar konstruktionen av genus framgår inte enbart av Freuds text utan även av de kulturella former av liv som har absorberat denna matris och hyser vanliga former av genusängslan. Rädslan inför homosexuellt begär kan sålunda få en kvinna att känna skräck för att hon håller på att förlora sin femininitet, för att hon inte är en kvinna, för att hon inte längre är en riktig kvinna, för att även om hon inte riktigt är en man så liknar hon en och är således monstruös. På liknande sätt kan fasan inför homosexuellt begär få en man att fasa för att uppfattas som feminin, femininiserad, för att inte längre riktigt vara man, för att vara en "misslyckad" man eller för att i någon mening vara en monstruös eller abjektiv varelse."

- Könet Brinner s. 172

och i ytterliggare ett sammanhang:

"Homofobi verkar ofta genom att man tillskriver homosexuella ett skadat, misslyckat eller på något annat sätt abjektivt genus, det vill säga att man kallar bögar för "feminina" eller kallar lesbiska "maskulina". Den homofoba skräcken inför homosexuella handlingar är inte sällan en fasa inför att förlora sitt "riktiga" genus ('att inte längre vara en verklig eller riktig man' eller 'att inte längre vara en verklig eller riktig kvinna').

- Könet Brinner s. 120

Kort sagt; Det hon nämner här är att det finns två positioner till buds i denna värld, antingen är du "kvinna" eller så är du "man". Om man inte lever upp till köns och sexualitetsnormer för hur en "kvinna" respektive "man" ska vara får man (SIC!) ett SKADAT GENUS.

HEJ, HALLÅ FYNDIGHET DÄR ÄR DU!
DET ÄR JU PRECIS VAD JAG ÄR!
GENUSKADAD!

Om Butler menar att det finns en obligatorisk koppling mellan kön, genus och begär; alltså att du ska ha viss en kropp (som kodas antingen manlig eller kvinnlig) som stämmer överens med ditt genus (femininint eller maskulint) och sen ha ett begär riktat till det motsatta ditt eget för att inneha ett fullständigt genus (i dess vidaste bemärkelse) för att framstå som mänsklig, borde man inte då kunna dra slutsatsen att även kategorin "frånvaro av genuskompetens" borde vara med i denna obligatoriska ordning.
Mer precist; för att framstå som begriplig och/eller mänsklig måste det finnas en obligatorisk ordning mellan ditt kön (som kodas antingen manligt, kvinnligt), ditt genus (maskulint eller feminint), ditt begär och en FRÅNVARO AV GENUSKOMPETENS.

Kommer du nu ihåg Marcus Birros anklagelse varifrån jag fått idén till bloggens namn? På frågan; "Vem vill du ska hålla sig borta från dina texter?" svarade han:

"Alla genusskadade kulturrecensenter som läser texter som stalinisterna förr läste partiprogram. Där det bara finns en rätt lära och där allt ska silas genom samma jävla filter."

Som jag ser det finns det två tolkningar av detta citat varav det ena är mest troligt. Du kan dels tolka det som att Marcus Birro menar att alla kulturjournalister som antingen är homo, bisexuella eller transpersoner "läser texter som stalinisterna förr läste partiprogram. Där det bara finns en rätt lära och där allt ska silas genom samma jävla filter." eller så kan man tolka citatet som en nystartad, vi kan kalla den för en Marcus Birro:sk, epok där för att du ska hamna inom ramen för det mänskliga, för att du ska vara begriplig i samhället, så ska du ha undvikit all form av genuskompetens, SPECIELLT om du är kulturjournalist.

Detta väcker ju en mängd nya frågor på ett personligt plan;

Hur genuskadad är jag? Finns det grader av "genuskadighet"? Och går de i sådana fall att mäta dessa skador med t.ex X antal poäng genusvetenskap du har läst? Om jag och Marcus Birro skulle äta middag tillsammans hur skulle det se ut? Hur pass obegriplig är jag egentligen? Varför hånglar Barbie upp Batman i jämställdhetsmaterial jag beställt från Myndigheten för Skolutveckling till min C-uppsats? Behöver jag äta nu? Märks det att jag är i slutet av en tentafas? osv.

Bland medelklassneuroser, könskrig och ur spillrorna av ett CSN-beroende kan vilka idéer som helst flyta upp till ytan och ja, nått måste man ju uttnyttja sina surt införskaffade högskolepoäng till:

Utgångspunkten i denna form av stalking grundat på genusteori är att samtliga identiteter är socialt konstruerade och flytande vilket betyder att du kan få vem som helst, hur som helst så länge du lägger manken till och följer manifestets tre grundpelare (BRA VA!?):

Pelare nr. 1
Grundläggande Google- respektive Eniro.se-kompetens, samt hur dessa kan/bör utnyttjas i ett (queerfeministiskt)stalkingsyfte. Kartfunktionen på bägge sidorna ska här inte underskattas, tvärtom, användas flitigt.

Pelare nr. 2
Examina i den "Genusvetenskapliga raggningsmetoden".
Här är två saker av yttersta vikt:

a) Den mest centrala principen är här att ALLTID benämna dem du stalkar för ditt/dina "stalkingSUBJEKT".

b) En vedertagen raggningsreplik i detta sammanhang är "Vi måste problematisera din heterosexualitet." i de fall ens stalkingsubjekt skulle påstå sig vara hetero. (Ur empirisk synpunkt har denna raggningsreplik visat sig fungera väldigt dåligt, men av nostalgiska skäl har vi valt att spara den.)
Om stalkingsubjeketet ställer sig skeptisk till att queeras till följer du upp med repliken: "Låt oss börja med din barndom, där finns alltid en massa queera läckage att hitta." Även om så inte är fallet är vår tids föreställningar kring sexualitet så pass indränkta i pappa Freuds psykoanalys att vi väldigt lätt ändå kan få stalkingsubjeketet att intala sig att "Jo, nu när du säger det, jag hade nog för lite kontakt med min mamma." eller eftersom psykoanalytiska analyser är så sjukt godtyckliga; "Jo, nu när du säger det, jag hade nog FÖR MYCKET kontakt med min mamma."

Pelare nr. 3
Goda kunskaper om hur man kan utnyttja sitt medelklassarv för att åtminstone utåt sett upprätta illusionen av att man skulle vara helt "normal".

Lycka till nu!
"May the queer force be with you"!

MOT BAKGRUND AV ATT MITT JOBB FAKTISKT SAKNAR EN HERRAVDELNING

Person som passerar som kvinna i 30-årsåldern (lätt förvirrad): Hej ursäkta, var har ni herravdelningen??

Expedit (rynkar på pannan): Förlåt, vad sa du?

P: Herravdelningen, var har ni den nånstanns??

Expedit (ett ljus över hens huvud): Jasså, HERRavdelningen! Ja nä, i den här butiken har vi valt att ha en mer feministiskt profil när det kommer till vårt sortiment, och därför har vi valt att inte ha någon herravdelning. Mer precist så utgår vi från en ROKS:ianskt filosofi om att män är djur, och så vitt jag vet så har inte djur börjat shoppa kläder än. (skrattar hjärtligt).

P: Men varför har DU kläder på dig då? Du är väl en man?

Expedit: Jag? En man? Nä. Jag har en form av transidentitet som följer inkaindianernas tidsuppfattning vilket konkret betyder att jag byter könskodade kläder ungefär var tredje timme. Det tog sin lilla stund att lyckas få det inskrivet i fackavtalet men till slut så gick det! Det föll in under friskvårdstimmen.

P: (ser missmodig ut): Jaha ok, men åååh, vad ska jag göra då???

Expedit: Ute och införskaffar kalsonger åt din pojkvän?

P: (förvånad): Ja, hur visste du det!?

Expedit: Det brukar vara så.

PINSAM TYSTNAD I NÅGON SEKUND

Expedit (skiner upp): Men du! Du har inte lust att följa med in i lunchrummet istället så kan jag redovisa våran likabehandlingsplan för dig! Vi har precis börjat använda oss av ett intersektionellt perspektiv vilket betyder att vi tar hänsyn till samspelet mellan flera olika former av förtryck samtidigt när vi utformar den. Min personliga favoritmaktkategorikombination är kön, tid, rum, funktion och klass. Följ med så får du ta reda på vilken DIN favoritkombination är!

P: (tvekar): Va? Men tänk om det kommer kunder som behöver din hjälp då???

Expedit (Viftar med handen i luften, skakar på huvudet och ser helt oroad ut): Nej nej nej, alla sitter redan och väntar på dig ute på lagret. JämO har bakat bullkransar och HomO har förberett en kabaré!! Du vet, dem har börjat bli så bra kompisar den senaste tiden att jag nästan tror att de är ihop! Väldigt homoerotiskt allt det där.

Det kanske är dags att förklara bloggens namn. Bloggens namn är taget från en intervju med Marcus Birro i Nöjesguiden där han ger uttryck för sitt förakt mot genusvetenskap. Eller mer precist för;

"Alla genusskadade kulturrecensenter som läser texter som stalinisterna förr läste partiprogram. Där det bara finns en rätt lära och där allt ska silas genom samma jävla filter."

Eftersom jag är 80-talist har jag nyliberalismen in i benmärgen, vare sig jag vill eller inte, och det är därför som jag på gott och ont endast kan kommunicera med andra människor genom reklamslogans. Och det är här bloggens motto, "Man föds inte till genusvetare, man blir det", kommmer in i bilden. Det kan kanske tyckas vara ett uttryck för fyndighet, eller kanske till och med som något lite roligt, men det är i första hand en understrykning av genusvetares marknadsvärde. Ett desperat försök att i mörkblå tider få någon att åtminstone TRO på att man även med genuskompetens kan vara en ivrig bäver.
(Jag kommer senare återgå till hur vi här kan dra paralleller mellan situationen att som genusvetare behöva anpassa sig inom ett kapitalistiskt system och situationen att jobba som sexarbetare, på samma sätt som radikalfeminister betonar den heterosexuella tvåsamheten som en form av prostitution för kvinnan i förhållandet.)

Man får aldrig glömma bort att som genusvetare jobbar du mer än 100%. Du jobbar 200%.
Dels så har du ett "Patriarkat" att montera ner.
Dels så ska du samtidigt försöka skapa en arbetsmarknad åt dig själv i egenskap av just genusvetare.
Man kan kalla det för "Det obetalda arbetet i ny form". Som genusvetare kan man visserligen utnyttja denna kniviga situation som nytt argumentationsvirke tillsammans med sina järvt ihopskaffade högskolepoäng för att skapa en arbetsmarknad för sig själv. Jag kan exempelvis omformulera "Det obetalda arbete i ny form" till något snajdigare med en mer akademisk touch, ha fått fram en ny analytisk term och vips så har jag en fyraårig doktorandtjänst framför mig.
Om jag lyckas hora åt mig stipendiepengar dvs...men då får jag väl ta och dra hela visan om hur vi genusvetare faktiskt inte jobbar 100% utan behöver jobba 200%. Återigen.

Vidare borde man ju då rent logiskt som genusvetare OCH heterosexuell kvinna i ett parförhållande få det dubbelt (eller hur blir det nu??) så lätt för sig att skaffa stipendiepengar då dem har ännu mer obetalt arbete att "gnälla" över.

"Patriarkatet" å arbetsmarknaden.

"Patriarkatet" å arbetsmarknaden.

Och ens framtid.

Ja, fyf-n för ens j-vla vidrigt pissiga framtid.

Va f-n hände?
Jag skulle läsa marinbiologi på SU, för att sen bli valljudsforskare.
DET VAR JU DET SOM VAR PLANEN!