Skador som en punkt på mitt CV

Det kanske är dags att förklara bloggens namn. Bloggens namn är taget från en intervju med Marcus Birro i Nöjesguiden där han ger uttryck för sitt förakt mot genusvetenskap. Eller mer precist för;

"Alla genusskadade kulturrecensenter som läser texter som stalinisterna förr läste partiprogram. Där det bara finns en rätt lära och där allt ska silas genom samma jävla filter."

Eftersom jag är 80-talist har jag nyliberalismen in i benmärgen, vare sig jag vill eller inte, och det är därför som jag på gott och ont endast kan kommunicera med andra människor genom reklamslogans. Och det är här bloggens motto, "Man föds inte till genusvetare, man blir det", kommmer in i bilden. Det kan kanske tyckas vara ett uttryck för fyndighet, eller kanske till och med som något lite roligt, men det är i första hand en understrykning av genusvetares marknadsvärde. Ett desperat försök att i mörkblå tider få någon att åtminstone TRO på att man även med genuskompetens kan vara en ivrig bäver.
(Jag kommer senare återgå till hur vi här kan dra paralleller mellan situationen att som genusvetare behöva anpassa sig inom ett kapitalistiskt system och situationen att jobba som sexarbetare, på samma sätt som radikalfeminister betonar den heterosexuella tvåsamheten som en form av prostitution för kvinnan i förhållandet.)

Man får aldrig glömma bort att som genusvetare jobbar du mer än 100%. Du jobbar 200%.
Dels så har du ett "Patriarkat" att montera ner.
Dels så ska du samtidigt försöka skapa en arbetsmarknad åt dig själv i egenskap av just genusvetare.
Man kan kalla det för "Det obetalda arbetet i ny form". Som genusvetare kan man visserligen utnyttja denna kniviga situation som nytt argumentationsvirke tillsammans med sina järvt ihopskaffade högskolepoäng för att skapa en arbetsmarknad för sig själv. Jag kan exempelvis omformulera "Det obetalda arbete i ny form" till något snajdigare med en mer akademisk touch, ha fått fram en ny analytisk term och vips så har jag en fyraårig doktorandtjänst framför mig.
Om jag lyckas hora åt mig stipendiepengar dvs...men då får jag väl ta och dra hela visan om hur vi genusvetare faktiskt inte jobbar 100% utan behöver jobba 200%. Återigen.

Vidare borde man ju då rent logiskt som genusvetare OCH heterosexuell kvinna i ett parförhållande få det dubbelt (eller hur blir det nu??) så lätt för sig att skaffa stipendiepengar då dem har ännu mer obetalt arbete att "gnälla" över.

"Patriarkatet" å arbetsmarknaden.

"Patriarkatet" å arbetsmarknaden.

Och ens framtid.

Ja, fyf-n för ens j-vla vidrigt pissiga framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0