genusskadad

POSTSTRUKTURALISTISK FEMINISM ÄR INTE OCH HAR ALDRIG VARIT EN KRITIK AV DET LIBERALA SUBJEKTETS PÅSTÅDDA EXISTENS UTAN EN ÖNSKAN OM ATT EXPANDERA DESS INNEHÅLL!!! vill jag skrika just nu. Inte på ett aggressivt sätt eller så utan mer för att jag har hakat upp mig på det och inte kommer vidare i mitt uppsatsskrivande och skulle behöva få det ur mitt system på något sätt. Istället så har jag tuggat på mina naglar så att de har tagit slut och tittat på "Kung av Queens" kl 15.50-16.15 varenda dag i tre månader nu. Jag tittar på det trots att jag vet att "Kung av Queens" är ett av de mest vidriga mediala exempel på hur heterosexuell tvåsamhet kan avpolitiseras in i minsta detalj vare sig vi talar i termer av en könsmaktsordning eller heteronormativitet eller klasshierarkier.

Jag skrattar till och med när jag tittar på det.

Utan att känna någon skam.

Det är väl mest för att Doug är så snygg i kombination med att jag hittat en tv i mitt grovsoprum som är så stor att personerna i rutan blir helt propotionerliga med verkliga människor och att jag i mitt undermedvetna tror att Doug faktiskt står och skämtar i mitt vardagsrum.
Hur var det nu igen... "Det privata är politiskt". Då blir väl det privata i det här fallet mina sexuella preferenser (dvs mitt begär riktat till Doug) och det politiska att jag skrattar åt en vit heteropatriarks skämt i tron om att han ska höra det genom tv-rutan och fria till mig. Sådan tur då att 15.50-16.15 är en totalt avpolitisera(n)d(e) zon varenda dag så jag slipper analysera sönder skiten.