genusskadad

Att formulera sig akademiskt är att ha smakat på verkligheten, förskjutit den och sen försökt omformulera den genom medelklasskoder. Om jag skulle formulera mitt tillstånd just nu så skulle det vara något i stil med:

De diskursiva fält som tillsammans konstituerar det psyket jag kallar för "mitt" "Jag" är ett enda stort koncentrat av ontologiska chocker.

Dagens höjdpunkt blev en dusch. En stund till att skratta min egen självkritik i ansiktet. Om nån kommenterar/kritiserar uppsatsen får jag väl skylla på för lite mat/sömn på grund av en konstig variant av vinterkräksjuka och poststrukturalistisk förvirring av för många högskolepoäng.
Nu är jag varm ända in i ryggmärgen och frälsningspinnen lämnar jag över till någon annan mer pedagogisk person. Jämställdhetsevangelisterna kanske? Dessa trogna och inspirerande statsfeminister som tvingar sossemaskuliniteten att ständigt förhålla sig till begreppet "jämställdhet" vare sig det är i en plan för antidiskriminering på arbetesplatser, utformandet av högskolekurser eller i Läroplanen för det Obligatoriska Skolväsendet. Synd bara att de har noll sexualitetsanalys vilket leder till att deras arbete får heteronormativa, transexkluderande och intersexraderande konsekvenser.

Kort kan mitt tillstånd sammanfattas i ett enda sms skickat till en vän:

"Jag ringer dig nu, om inte jag får prata ut om denna delkurs från helvetet så kommer jag förvandlas till det vassaste rakbladet i självmordskittet snabbare än CSN hinner ropa: AVSLAG!!"