Feministiskt självförsvar i statsvetenskapliga korridorer
Åh, vad jag önskar att jag hade gått en feministisk självförsvarskurs lagom till fortsättningskursen i statsvetenskap som satte igång för drygt en vecka sen. Hur var det man skulle göra nu igen? Skrika: "Jag säger nej!!" och SEN knäa, eller var det tvärtom?
Men så var det det där med att framstå som respektabel också, speciellt såhär i startgroparna av terminen. Nä, istället blir jag bitter, men bara lite. För jag har ju faktiskt officiellt sett slutat att vara bitter. Yepp, du hörde rätt, ingen mera bitterhet, inget mera (människo)förakt. Sen den 27:e maj för att vara precis. Vad som utlöste det hela är fortfarande ett mysterium. Nu för tiden är istället "positivitet" vårat ledord och "kärlek" vår Gud!
Men jag skulle fortfarande aldrig använda ordet "livsbejakande". Av någon anledning känns det fortfarande som ett slag i ansiktet varje gång någon använder det.
Men så var det det där med att framstå som respektabel också, speciellt såhär i startgroparna av terminen. Nä, istället blir jag bitter, men bara lite. För jag har ju faktiskt officiellt sett slutat att vara bitter. Yepp, du hörde rätt, ingen mera bitterhet, inget mera (människo)förakt. Sen den 27:e maj för att vara precis. Vad som utlöste det hela är fortfarande ett mysterium. Nu för tiden är istället "positivitet" vårat ledord och "kärlek" vår Gud!
Men jag skulle fortfarande aldrig använda ordet "livsbejakande". Av någon anledning känns det fortfarande som ett slag i ansiktet varje gång någon använder det.
Kommentarer
Trackback
