Ett skadat genus, eller genusskadad? Det är frågan!

Som du kanske har märkt tycker jag om alla former av fyndigheter. Jag tror till och med att jag vid ett tillfälle uttryckt det som; "Om det inte är fyndigt, är det inte värt att läsa." för min litteraturvetarvän Kristofer varvid hans öron bokstavligt talat fälldes inåt.
Hur som helst, det finns en (genus)fyndighet med denna bloggs namn som jag upptäckt är helt ofrivillig från min sida.

Den fantastiska amerikanska feministen och filosofen Judith Butler har förklarat hur det kommer sig att vissa framstår som normala och varför vissa framstår som onormala genom sitt begrepp "Den heterosexuella matrisen" på bla följande sätt i sin banbrytande bok Gender Trouble:

"'Begripliga genus' är de som upprättar och upprätthåller en viss koherens och kontinuitet mellan kön, genus begär och sexuellt beteende. Med andra ord är diskontinuitetens och inkoherensens spektra, som endast är tänkbar i relation till rådande normer för kontinuitet och koherens, alltid såväl förbjudna som skapade av just de lagar som försöker etablera kausala och expressiva förbindelser mellan biologiskt kön, kulturellt konstituerat genus, och bådaderas 'uttryck' eller 'verkan' när det sexuella begäret yttrar sig i sexuella handlingar."

- Gender Trouble s. 68-69

i ett annat sammhang förklarar hon också:

"Hot mot heterosexualiteten blir således hot mot genus självt. Att den heterosexuella matrisen påverkar konstruktionen av genus framgår inte enbart av Freuds text utan även av de kulturella former av liv som har absorberat denna matris och hyser vanliga former av genusängslan. Rädslan inför homosexuellt begär kan sålunda få en kvinna att känna skräck för att hon håller på att förlora sin femininitet, för att hon inte är en kvinna, för att hon inte längre är en riktig kvinna, för att även om hon inte riktigt är en man så liknar hon en och är således monstruös. På liknande sätt kan fasan inför homosexuellt begär få en man att fasa för att uppfattas som feminin, femininiserad, för att inte längre riktigt vara man, för att vara en "misslyckad" man eller för att i någon mening vara en monstruös eller abjektiv varelse."

- Könet Brinner s. 172

och i ytterliggare ett sammanhang:

"Homofobi verkar ofta genom att man tillskriver homosexuella ett skadat, misslyckat eller på något annat sätt abjektivt genus, det vill säga att man kallar bögar för "feminina" eller kallar lesbiska "maskulina". Den homofoba skräcken inför homosexuella handlingar är inte sällan en fasa inför att förlora sitt "riktiga" genus ('att inte längre vara en verklig eller riktig man' eller 'att inte längre vara en verklig eller riktig kvinna').

- Könet Brinner s. 120

Kort sagt; Det hon nämner här är att det finns två positioner till buds i denna värld, antingen är du "kvinna" eller så är du "man". Om man inte lever upp till köns och sexualitetsnormer för hur en "kvinna" respektive "man" ska vara får man (SIC!) ett SKADAT GENUS.

HEJ, HALLÅ FYNDIGHET DÄR ÄR DU!
DET ÄR JU PRECIS VAD JAG ÄR!
GENUSKADAD!

Om Butler menar att det finns en obligatorisk koppling mellan kön, genus och begär; alltså att du ska ha viss en kropp (som kodas antingen manlig eller kvinnlig) som stämmer överens med ditt genus (femininint eller maskulint) och sen ha ett begär riktat till det motsatta ditt eget för att inneha ett fullständigt genus (i dess vidaste bemärkelse) för att framstå som mänsklig, borde man inte då kunna dra slutsatsen att även kategorin "frånvaro av genuskompetens" borde vara med i denna obligatoriska ordning.
Mer precist; för att framstå som begriplig och/eller mänsklig måste det finnas en obligatorisk ordning mellan ditt kön (som kodas antingen manligt, kvinnligt), ditt genus (maskulint eller feminint), ditt begär och en FRÅNVARO AV GENUSKOMPETENS.

Kommer du nu ihåg Marcus Birros anklagelse varifrån jag fått idén till bloggens namn? På frågan; "Vem vill du ska hålla sig borta från dina texter?" svarade han:

"Alla genusskadade kulturrecensenter som läser texter som stalinisterna förr läste partiprogram. Där det bara finns en rätt lära och där allt ska silas genom samma jävla filter."

Som jag ser det finns det två tolkningar av detta citat varav det ena är mest troligt. Du kan dels tolka det som att Marcus Birro menar att alla kulturjournalister som antingen är homo, bisexuella eller transpersoner "läser texter som stalinisterna förr läste partiprogram. Där det bara finns en rätt lära och där allt ska silas genom samma jävla filter." eller så kan man tolka citatet som en nystartad, vi kan kalla den för en Marcus Birro:sk, epok där för att du ska hamna inom ramen för det mänskliga, för att du ska vara begriplig i samhället, så ska du ha undvikit all form av genuskompetens, SPECIELLT om du är kulturjournalist.

Detta väcker ju en mängd nya frågor på ett personligt plan;

Hur genuskadad är jag? Finns det grader av "genuskadighet"? Och går de i sådana fall att mäta dessa skador med t.ex X antal poäng genusvetenskap du har läst? Om jag och Marcus Birro skulle äta middag tillsammans hur skulle det se ut? Hur pass obegriplig är jag egentligen? Varför hånglar Barbie upp Batman i jämställdhetsmaterial jag beställt från Myndigheten för Skolutveckling till min C-uppsats? Behöver jag äta nu? Märks det att jag är i slutet av en tentafas? osv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0